Jag har alla mina vänner, mitt jobb, mina barn och min framtid här. Anna har alltid i all dokumentation sagt att jag tar väl hand om barnen, det är sant. Mina barn är mitt allt.
Mina vänner brukat skoja med mig och säga att jag både är för bekväm och för svensk för att kunna flytta någon annanstans. kanske det är därför det gör så oerhört ont, kanske det är därför jag blir så oerhört ledsen när folk påstår att jag har för avsikt att flytta tillbaka till Irak. Ingen av er vet vad jag har gått igenom om ni visste det skulle ni aldrig, aldrig påstå eller ens drömma om att flytta tillbaka.
Det finns bara en anledning till varför jag besöker Irak då och då och det är mina föräldrar. De är fina människor som har offrat mycket i sitt liv för att jag skall kunna leva i ett demokratiskt land.
Jag har riskerade mitt liv såväl som min familjs välmående när jag flydde över bergen till Iran.
Vi var åtta stycken som påbörjade flykten, vi var två som klarade oss helskinnade fram.
Av vilken anledning skulle jag återvända? Av vilken anledning skulle jag utsätta mina barn för den fara som förknippas med Irak? Det är inte samma sak som om en svensk flyttar från Stockholm till Säffle eller från Stockholm till London. I Irak råder helt andra villkor och förutsättningar. Av vilken anledning tror ni att det kommer hundratusentals flyktingar till Europa från Irak? Är det bara en tillfällighet. Vill inte också vi leva i demokrati? Alla de människor som i över två veckor protesterat i Egypten gör de bara det för att fortsätta leva som vanligt eller gör de det för att få till en verklig förändring.
Mina barn är från Sverige, jag är svensk och tänker så förbli.
Alla andra teorier visar endast på den brist på samhällskunskap som ni besitter och det gör mig ´ledsen. Jag förstår varför Anna valde "flyktspåret". Det väcker sympati, det väcker ilska gentemot mig och empati gentemot Anna. Jag skulle ha reagerat likadant om jag inte visste hela sanningen.
Vad skulle jag göra i Irak?