Där hittade jag bl. a. ytterligare tre sidor journalanteckningar från Barnenheten i Huddinge Kommun.
Där framgår bl. a. att Barnenheten har varit väl medveten om Annas flyktplaner, de har inte gjort något för att förhindra denna snarare har de uppmuntrat henne.
Söndag den 2 maj skriver Nicolina Lingedal, samma handläggare som sagt till mig att Anna och barnen kanske är på semester och har det jätteroligt,
"Förvaltningschefen för Huddinges förskolor, Ragnar Åsbrink, har kontaktat polisen utifrån information han fått om att Anna och barnen gått under jorden och håller sig på hemlig ort av rädsla för att barnens pappa planerade åka iväg med dem till Irak. Modern Anna har också ansökt om enskild vårdnad och hennes advokat har skickat iväg ett brev med information om detta till fadern. Han kommer att få detta brev imorgon måndag och modern vågar inte vara kvar hemma när han får informationen. Det förekommer också oro för att fadern kan ta till våld och att han eventuellt har tillgång till vapen."
Vad är detta? Vapen, våldsam! Finns det inga som helst gränser?
"Enligt Åsbrink så finns det oro för att för att fadern kommer att uppsöka både förskolor och Alis skola imorgon."
Självklart söker jag efter mina barn. Vilken förälder skulle inte göra det?
Anna informerar alltså högsta hönset, Ragnar Åsbrink, i Huddinge Kommun om att jag är farlig och har tillgång till vapen och att hon kommer att fly med barnen. Han i sin tur kontaktar polisen. När sedan Anna försvunnit får Annas kusin Ulrika L Brandt i uppdrag att elda på misstankarna om att jag är farlig genom att besöka polisen och säga att jag tänker kidnappa hennes barn eller de barn som finns på förskolan där hon jobbar.
Hur kan man göra så här mot en annan människa? Hur kan man göra så här mot barnen?
Tänk på alla de människor som de fakto är i behov av hjälp. Här har Anna med sina fantasier tagit upp mängder med resurser för att få sin vilja igenom. Jag skäms, jag saknar ord.
Barnenheten har ljugit för mig, tagit parti för Anna, som dessutom är förskollärare, och inte lagt en enda resurs på att ta reda på sanningen. Är det meningen att socialförvaltningen skall kunna bete sig på detta sätt?
Är det detta våra skattepengar skall finansiera?
Vidare kan man läsa att Anna blev chockad att jag inte reagerade över att hon skulle förlova sig. Jag hade svarat "jaha". Vad skulle jag ha svarat? Hon lever sitt liv, jag lever mitt. Mår barnen bra är jag nöjd.
