På SBN´s hemsida kan man läsa om hur man förbereder sig inför misstankar om ett eventuellt bortförande av barn.
De har en rad handfasta tips och råd, bland annat:
"Kontakta en erfaren advokat inom internationell familjerätt. Vi listar några av de ombud som vi kan rekommendera på vår sida med viktiga kontakter. Att vara väl förberedd kan spara flera veckor om något sedan skulle ske."
”Om ni har gemensam vårdnad så kanske det är bättre att ansökan om enskild? Det går också att ansöka om bevakat umgänge hos Socialförvaltningen.”
” Informera gärna dagis och skola om din oro. De har tystnadsplikt. Tyvärr kan de inte stoppa en förälder som har vårdnad att hämta sitt barn, men de bör veta om misstankarna”
”Den samlade erfarenheten säger att den finns en förhöjd risk för att en bortförande/kvarhållande ska äga rum när kontakten mellan föräldrarna är väldigt dålig och/eller bruten och då en av föräldrarna har nära kontakt med utlandet genom t.ex. ursprung, arbete, släkt, hus eller ny familj. Om ni har haft det dåligt i er relation under en längre tid, men din partner sedan helt plötsligt svänger i sitt beteende, t.ex. blir väldigt intresserad av samarbete och vill engagera sig, så kan det tyda på att ett barnbortförande planeras.”
Dessa tips och många fler har uppenbarligen Anna fått. Hon har blivit tipsad om en ny advokat, Ia Sweger, fått ytterligare påtryckningar att ansöka om ensam vårdnad. Allt detta för att Anna varit rädd för att jag skall bortföra barnen.
Dvs. innan SBN ger ut tips och råd behövs ingen som helst sanningshalt i påståendet. Vem som helst kan gå in på deras hemsida och ta del av tipsen, vem som helst. De uppmanar helt sonika en person att prata med skolan, ansöka om enskild vårdnad etc. baserat på rädsla. Inte ett ord nämns om att söka parterapi eller annan typ av professionell hjälp för att reda ut eventuella mellanhavanden och se om ett hot om bortförande verkligen föreligger.
I det samhälle som Sverige är idag där många barn har föräldrar från olika länder är det tveklöst så att man som utländsk man eller kvinna får leva med att man kan bli anklagad att planera ett bortförande av sina barn utan egentlig grund. Är det så att Saknade Barn inte tycker om ett mångkulturellt samhälle? Enligt dem räcker det med att man har någon som helst anknytning till ett land utanför Sverige.
Jag har, som jag tidigare skrivit, kontaktat Sakande Barn när Anna försvann med barnen, det tog över en vecka innan de svarade. Trots att de skriver på sin hemsida att man skall:
- Ring Polisen på 112 eller 114 14 (tryck 0) och anmäl barnet som försvunnet omedelbart. Polisen kan hjälpa dig att hindra bortförandet, t.ex. på flygplatser och dylikt. Kräv att en åklagare omedelbart utfärdar ett rikslarm.
- Ring din advokat eller ordna en omedelbart! Se vår sida med advokater i Sverige för förslag på erfarna ombud.
- Kontakta oss för vidare rådgivning.
De behövde inte vänta i en vecka på svar. Efter 30 minuter var bilder på mig, barnen och min bils registrerings nummer ute på deras hemsida. Uppenbarligen skall man inte bara planera "flykten" i förtid utan man skall även förse SBN med information om planerna i god tid innan. I annat fall får man inte svar förrän efter en vecka.
Om man sedan vill ha ytterligare tips och råd vad man skall tänka på innan man lämnar hemmet med barnen kan man besöka någon av kvinnojourernas hemsidor t.ex. där Helen Engström är verksam. Där uppmanas man att planera sin flykt noga. Där finns även en sida som heter flyktplan med packningslistor och andra tips och råd.