HUR TÄNKTE NI?

Jag har funderat mycket över alla de olika saker som Professor Henrik Belfrage sagt dels till Helen Engström, till mig och till Expressen. Jag får inte detta att gå ihop.
I riskbedömningen finns ett mail från Henrik till Helen bifogat i detta står 
"Tycker du har gjort ett alldeles utmärkt jobb. Framgår ju mycket klart att risken är mycket hög. Oacceptabelt hög, skulle jag vilja säga. Möjligen skulle du kunna trycka på att det faktiskt är i stort sett samtliga av de i instrumentet ingående riskfaktorerna som faktiskt föreligger. Då är det faktiskt inte lätt att dra någon annan slutsats än att det är hög risk.Om du vill får du gärna säga att jag läst och delar din bedömning.Jag hoppas verkligen att ni håller ett öga på kvinnan och barnen. Det här fallet känns inte alls bra."

När jag sedan ifrågasätter detta svarar Henrik Belfrage bl. a. 

"När det gäller Helen Engströms riskbedömning så gäller min kommentar till henne förstås i första hand formen, dvs hennes utformning är så som huvudfåran i vetenskapssamhället idag förespråkar".

Bara dessa två uttalanden går stick i stäv med varandra.  

Till expressen säger han sedan  

"Nej, jag har läst igenom den. Det är ju så att jag har inte kunnat se grundmaterialet, jag har inte kunnat prata med någon utan bara läst hennes bedömning." "Tanken var väl kanske inte att det skulle bli så formellt egentligen, säger han."

Menar Henrik Belfrage med detta att han gjorde en fuling och trodde att jag säkerligen var ännu en blatte som var farlig både för mina barn och f.d. fru? Att ingen skulle någonsin ifrågasätta detta så det spelade egentligen ingen roll.

Om vi återgår till vad Henrik Belfrage sagt både till mig via mail och till expressen så säger han att han granskat metoden, att den är utförd på ett adekvat sätt.

Jag har därför läst igenom två manualer som Henrik Belfrage skrivit gällande riskbedömningar.

Den första heter PATRIARK Bedömning av risk för patriarkalt våld med hedern som motiv. 

I denna kan man bl. a läsa att

 "Helst skall en bedömning innehålla (a) intervjuer (eller förhör) med en eller flera

i den aktuella familjen, (b) intervju (eller förhör) med offret, (c) intervjuer (eller förhör) av vittnen och/eller vänner, arbetskamrater, eller liknande, och (d) genomgång av tillgängliga handlingar och registerdata, såsom exempelvis polisregistret. Vi rekommenderar att bedömaren i sin rapport anger hur komplett det material som bedömaren drar sina slutsatser från kan anses vara. Det är här viktigt att eventuella brister i ett sådant material tydligt klargörs."

I den andra manualen som jag hittat SARA Bedömning av risk för framtida partnervåld står bl.a.

"Därför är andra källor till information om gärningsmannens beteende,inklusive intervjuer med offret/offren, mycket viktiga."

"I allmänhet omfattar bedömningen a) intervjuer med gärningsmannen och offret/offren,"
"Vi rekommenderar bedömaren att i alla skriftliga och muntliga rapporter redogöra för hur pass fullständig information han/hon har haft tillgång till vid riskbedömningen samt för hur ofullständig information eller avsaknad av uppgifter kan ha påverkat utlåtandet. Som stöd för denna process har vi tagit fram en ”Checklista för informationskällor”som kan fyllas i varje gång man använder SARA"

I dessa båda riskbedömningar framgår klart och tydligt att man aktivt skall söka information, intervjua familjemedlemmar, eventuella vittnen, arbetskamrater, vänner etc. 

INGET av detta är gjort i den riskbedömning som gjordes av Helen Engström. Hur kan Henrik Belfrage då säga att han granskat metoden och tycker att den är bra."Helen Engström har ju bara gjort sitt jobb, och det tycker jag fortfarande att hon metodmässigt har gjort mycket bra.

Till sist kan man konstatera att Henrik Belfrage inte är expert när det gäller bortförande av barn utan arbetar främst med partnerrelaterat våld och bedömning och åtgärder vid hot och trakasserier med hedersrelaterad bakgrund. 

Skall det verkligen få gå till på detta vis?